hon var BORTA

natten till igår blev hemsk. när klockan ringde halv 5 på morgonen hade jag endast sovit 1½ timme. upp skulle jag, o upp kom jag. men fy fan vilken trött dag det blev. jag var nära att bryta ihop hela tiden. säkert tre ggr höll jag på o börja gråta(!). jag som aldrig gråter typ...

när jag äntligen slutade (efter att ha bestämt mig ordentligt tre ggr för o sluta) så var tankarna där om att "det här kan nog gå bra ändå, ge det tid Jeanette". jag blir galen på detta upp & ner. kan det inte bara vara bra, eller iaf lite bra hela tiden. skippa det där att jag otrivs osv, jag nöjer mig med lite bra.

aja. iväg för o hämta Lova i skolan. trött som ett as men, som alltid, jävligt glad att äntligen få krama på min lilla tjej småspringer jag in i skolan - men hittar inte mitt barn. alla letar men hon är borta! panik, panik,. panik. mitt liv stannade upp! tiden slutade ticka o mitt hjärta slutade slå. det var bland det äckligaste jag varit med om. efter några minuter, låååååånga minuter, ser jag att hennes kläder är borta. vafan? först fattar jag ingenting, jag är fan i rena rama chocken. men slår mig tanken att "har Ingo hämtat henne?", så jag ringer o frågar o det har han. JÄVLA IDIOT!!!!

vi har kommit fram till att den som slutar först hämtar Lova, men det är väl klart som fan att man säger till om man gör det? jag menar, hur fan skulle jag kunna veta att han hade slutat tidigt?
jag var iaf helt galen igår, pga det. när jag sen fick se henne kände jag verkligen hur mkt jag älskar henne och jag skulle dö om det hände henne något.

vi bråkade, vi åt, vi bråkade o sen la jag mig o sov. redan kl 19 låg jag i djup sömn. idag var det inga problem o kliva upp, så jag är fan grym på o stiga upp på morgonen när kl ringer (syftar på dagens bästa med mig härom dagen).


läste ett horoskop nu här på morgonen, för hela december månad; "Om det någonsin fanns en tid att fatta svåra beslut så är det nu." no shit!


nu ska jag göra mig i ordning.


dagens bästa med mig:
ska komma på nåt medan jag gör mig i ordning :/