ÅRSKRÖNIKA 2009

JANUARI
det nya året började bra. vi hade en nykter nyårsafton så dagen efter var vi pigga & glada. jag kommer ihåg att jag o R stod ute på balkongen o rökte, tittade ut över Stavsnäs o sa "tänk, nu ligger alla bakis och mår skit medans vi står här och mår bra. fan va skönt!".
det var en tid här då jag o R umgicks väldigt ofta. han var här varje dag, o kom han inte hit så hördes vi iaf på telefonen. det var kul! jag brukar alltid tröttna på folk efter ett tag, o liksom känna att jag vill vara ifred, själv. men det var aldrig så med honom. han är så enkel o umgås med.
i januari vågade jag också för första gången tro o förstå att jag blivit medicinfri. det var redan i december jag slutade egentligen, men det var inte förrän i januari jag kunde säga det och vara stolt.
jag började jobba tre dagar i veckan, 8-15, o tyckte att det var jättekul. växte för varje dag o vi alla hade verkligen jätte roligt på jobbet. ingen dag utan skratt.
i mitten nån gång skulle jag till gyn för cellprovstagning. jag berättade om mina hormonrubbningar, o att det var väldigt krävande och jobbigt o ha det så. då rekomenderade hon mig att börja med p-piller. dock fanns det en risk att bli deprimerad av det. det skrämde mig rejält, men man kunde ju testa? skönt om det hade funkat. det gjorde det inte dårå. jag blev deppig som fan o slutade en månad senare.
　
FEBRUARI
jag mådde ganska dåligt i början på februari. Lova var i götet en lång period o jag käkade ju dom där jävla p-pillerna. det enda jag gjorde var typ o jobba. dock var jag aldrig själv här heller. R var här hela tiden, typ. kommer ihåg en sväng där när han flög uppåt i landet, det var i slutet av månaden o jag kommer ihåg att det var första gången på vääääldigt länge som jag var själv. o det var nog första gången på flera år som jag inte gillade det. har alltid gillat det innan. ganska så positivt faktiskt. min sociala fobi var på väg ifrån mig... det hände mkt i huvudet på mig efter jag slutade med medicinen. kom fram till mkt nya saker om mig själv.
　
MARS
i början av mars hände det nåt jävligt jobbigt. en "helvetesgrej" som jag börjat kalla dom. jag sov typ ingenting en natt där men klarade av jobbet iaf. det var nog min första prövning sen jag slutade med medicinen. dock klarade jag av den, såå jävla bra också. jag sa också ifrån för första gången till en person, kommer jag ihåg.
i kanske mitten av mars blev jag riktigt sjuk. halsfluss deluxe (eller som Lova kallade det; halslöss, haha). jag hade hallisar. i min mun var det prinsessor som bytte kläder. saliven som jag inte kunde svälja, var kläderna. det var tal om operation. jag varken åt, drack eller kissade på 4 dagar. o när jag berättade det ville dom lägga in mig på en gång. men envisa jag totalvägrade. kommer ihåg hur jävla mycket kämpade med o få i mig vätska o pencilinen efter att dom sagt det. jag drack hackad alvedon i hallonsaft (uäck!) innan. o bara på nån dag, kanske två, var jag frisk igen. alla tyckte att det var ett mirakel att jag kunde bli bra så snabbt när jag var så dålig innan. det tyckte jag med.
jag kämpade mycket i mars. med mitt tänkande. en gång var jag nära en panikångest o var väldigt nära att proppa i mig piller. men jag avstod o jag klarade det.
det hände en sak som jag inte alls kunde förstå mig på. det gjorde mig väldigt förvirrad o splittrad. osäker o ur balans.
en polare till mig blev häktad. två dagar innan besökte han mig på jobbet o vi planerade att ses o hitta på nåt eftersom "det var så länge sen". har inte träffat honom sen dess eftersom han åkte in direkt efter rättegången. riktigt tråkigt :/
　
APRIL
i april bestämde jag mig för o ändra mina prioriteringar i livet. Lova åkte till götet så jag själv skulle ligga på plats 1. det var inte någon lätt match. jag tänkte mycket o hade mina dåliga stunder, men tack vare jobbet kunde jag fokusera på annat o inte bara på det som rörde sig i huvudet o det känslomässiga. jag kämpade som en tok för och få jobb & hushåll att gå ihop.
jag började jobba som en galning. det var i april som jag började växa, för mig själv o inför andra. jag 'steg i rang' arbetsmässigt, o det räddade mitt självförtroende o min självkänsla. jag var nära att falla ner ett tag, riktigt nära, men tack vare jobbet hände inte det. jag fick bekräftelse från alla håll & kanter! helt plötsligt hade jag 4 karlar efter mig (dock var jag inte intresserad alls av nån av dom), men uppmärksamheten gjorde mig glad. även om det blev lite jobbigt på slutet.. att våren kom med stormsteg gjorde en hel del också, såklart.
från mitten på april till mitten av maj nån gång började jag jobba 7-19 (ibland längre än så) alla dagar o även 10-16 alla lördagar (förutom en).
här i april bestämdes det att vi skulle expandera. det gick jävligt bra för oss, över förväntan. jag fick också veta att de ville ha mig kvar, vilket hade varit lite osäkert innan. jag skötte kundmottagningen som ingen annan, tyckte dom, så att jag skulle få fortsätta i den på den nya verkstaden (som vi skulle ta över) var det inget snack om. Jag, Jeanette, var med i deras planering. jag och Henke var prio 1. jag som bara 'arbetstränade'. jag svävade på moln av all beröm! de uppe på bilforum, där vi skulle ta över verkstaden, ringde o tjatade om att det ville att jag skulle komma. jag var såå välkommen och efterlängtad!
　
MAJ
4 maj (tror jag att det var) började jag på bilforum. bara jag, resten var kvar nere på hemmesta däck. jag fick börja med Inventeringen, o det var bland det värsta, trögaste o drygaste jag gjort. det tog lång tid o göra, o hela tiden fick jag höra hur bråttom det var att jag blev klar så att jag kunde komma o hjälpa till i kundmottagningen. det var jävligt mycket o göra även där. jag fick till o med ta med jobbet hem.
när jag äntligen hade blivit klar o splaschat in det sista artikelnumret o skulle få börja jobba 'på riktigt', blev Lova sjuk. det visade sig sen att hon hade nån slags inflammation på magmunnen. läkaren började snacka om saker hon skulle undvika, vilket gjorde mig helt förtvivlad. samma råd som hon fick, fick jag när det blev konstaterat att jag hade magkatarr. nu var det ju inte så, fick jag bekräftat senare, men jag hann bli riktigt orolig o ledsen för det...
här började även mina tänder jävlas med mig. jag hade varit medveten länge om att de behövdes fixas, men min tandläkarskräck fick mig att dra ut på det. även när jag fick ont, så struntade jag i det. jag fick väl ge fan i o äta då, tyckte jag.
jag var hemma ganska länge med Lova, så när jag kom tillbaka till jobbet kände jag mig lite ringrostig. det gick bra till en början iaf. när pappa var med. jag lärde mig snabbare än honom, vilket lyfte mig lite.
min födelsedag kom, o nästan ingen kom ihåg den. det gjorde mig lite ledsen faktiskt... men även det kom jag över.
　
JUNI
i juni gick jag in i en jobbig svacka. jobbet gick i vågor. jag utvecklades inte o jag lärde mig i ett för sakta tempo. även om jag försökte ha en annan inställning. anledningen till det var att ingen hade tid att lära mig. jag kände hur min sociala fobi började komma fram igen, o jag fick kämpa mkt för att inte börja gråta hela tiden.
den 6/6 bestämdes det att jag o kåtis skulle ut o parta. innan detta var det länge sen jag var ute o roade mig. den kvällen är o kommer fortsätta vara oförglömlig - dock på ett tråkigt sätt. hemskt sätt. det var då det hände.
efter detta började mina "mardrömmar", eller va jag ska kalla dom. jag citerar mig själv; "har haft en jävligt jobbig natt. jag liksom sov men fattade ändå att jag drömde. jag har fått så en gång innan o det var när jag hade tagit en sömntablett, propavan. då trodde jag att det var pga det, men tydligen inte. det är så jävla läskigt när det blir så. jag sover o gör massa skumma grejer i drömmen som jag tror att jag gör på riktigt men inte kan styra över. en grej kommer jag ihåg, jag trodde jag hängde mig över sängen, o fick mer eller mindre panik över att jag visste att om jag inte slutade göra det skulle jag ramla ner. men jag kunde inte styra över det. jag kunde inte styra över min kropp - i sömnen - även om jag visste att jag var tvungen."
dessa 'drömmar' har förföljt mig sedan dess. o de har blivit värre.
i mitten av juni bröt jag ihop som aldrig förr. jag grät, grät & grät en hel natt. sov två timmar o upp till jobbet. först kunde jag inte ens gå in på jobbet. jag satte mig på en bänk o... ja grät. brorsan ringde kommer jag ihåg. han var så snäll o ville verkligen veta varför jag var så ledsen, men jag kunde inte berätta för honom. han sa åt mig att gå till jobbet för att få nåt annat o tänka på. när jag väl var där fortsatte jag o gråta. det fanns verkligen inget stopp på tårarna. jag minns det som om det vore igår. jag höll mig inne på lagret, fick det o se ut som om jag försökte få ordning där. men tillslut pallade jag inte. på första rasten gick jag ut o ringde pappa. jag försökte få fram varför jag grät, men det gick inte. han bestämde till slut att jag skulle ner till hemmesta o hjälpa till att flytta istället. brorsan kom o hämtade mig. om & om igen undrade han varför jag inte kunde berätta. grabbarna därnere undrade vafan det var med mig, som alltid var så glad. "pollenallergi" sa jag, hehe. jag berättade allt för pappa o vi bestämde att jag skulle vara kvar o hjälpa till med flytten. vilket var en jävla tur, jag kan ärligt säga att den där flytten hade inte blivit klar i tid om inte jag varit där o satt fart på killarna. jag jobbade som ett jävla svin o det var kokhett ute så svetten bara rann. det är ingen lätt grej att flytta en bilverkstad.
en vecka efter midsommar gjorde vi en trevlig tur till sandhamn. det var jävligt kul! dock gjorde jag en sak som jag inte ville, jag borde verkligen inte ha gjort det.
det var också här jag bestämde mig för ett nytt mål - träffa nytt folk o komma bort från Stavsnäs. (check!)

JULI
kring juli är det lite förvirrat. tror inte det blev så mkt jobb där..? v28 och v29 hade jag o Lova semester tillsammans iaf. o planen var att Ingo skulle komma hit o vara med henne v31 och v32. det blev en del tjafs o bråk om det, men till slut löste det sig. Ingo kom hit o var här i två veckor så att jag kunde jobba.

hur som helst, vår semester bestod av svinkoppor. min lilla tjej hade oturen o få det. vilket då innebar tvättning o omplåstring ett x antal ggr om dagen. sängkläder skulle bytas varje dag osv... katastrof.

jag har tagit tag i mina tänder iaf, o kan äntligen äta som folk igen, haha. nu är jag inte rädd för tandläkaren längre. han är min hjälte!
i Juli får jag ett chockbesked. även om jag nånstans visste om det, så kändes det verkligen i hjärtat. jag varken kan eller vill säga så mycket om det. hur som helst var det jävligt jobbigt, o jag var nära en andra panikångest sen jag avslutade medicinen.

AUGUSTI
Lova börjar fritids och skola. det är häftigt :) min gamla skola liksom...

kanske två veckor in i augusti får L tillbaka sina svinkoppor o vi blir hemma. jag har ångest över att behöva vara hemma, även om jag nånstans tycker det är skönt. jag trivs inte på jobbet alls. men jag kämpar som fan, jag vill lära mig och jag vill visa att jag är duktig. jag ser alla nya dagar som en nystart o försöker köra på så gott det går. jag startar ett projekt - att måla om ett rum. fyfan, o aldrig mer. jag hade glömt hur mkt jag hatar att måla. med det blev iaf fint, o Lova fick ett nytt rum som hon trivs mkt mer i. när kiddo blir frisk går det kanske 1 vecka, sen blir jag själv sjuk. jag får kämpa som en idiot, eftersom Lova ska fortfarande till skolan. det är inte som på dagis när man kunde ta ledigt titt som tätt.

i slutet av augusti blir jag av med Internet också. hemskt.

SEPTEMBER
i september händer det grejer. Lova går på kalas hos Michelle, o hon är jätteglad för det. på kvällen där blir jag förvirrad o liksom "lurad". glömmer det aldrig.

Ingo kommer efter en vecka in i månaden för att vara med på föräldramöte, fira Lovas födelsedag och hjälpa till med barnkalaset.

han kommer, han stannar. han har inte åkt än.

pappa åker utomlands, vilket han var så värd. här säger jag ifrån som fan på jobbet. jag vill ha en förändring, annars drar jag. jag fäller till o med tårar inför min andra chef, Christer. han bönar o ber mig stanna kvar. dom klarar sig inte utan mig, & blablabla. klart jag ställer upp då. "du kan inte dra nu när Thomas ska åka, då funkar det inte", så ja jag står ut... men när pappa kommer hem o jag ringer honom för o säga att "vi måste ses, du, jag o Christer. det här funkar inte!", säger han "du vill inte vara kvar, va?" o jag svarar nej, helt oplanerat men så jävla sant. så så var det med det. Jeanette säger alltså upp sig i september månad.
efteråt har jag fått höra att företaget hade aldrig funkat eller flytit på så länge om det inte vore för mig. jag tackar som fan för de orden. som fan.

OKTOBER
Ingo bor numera i mitt hem. det är jobbigt. vi bråkar & tjafsar om allt. jag visste redan från början att det inte skulle hålla, o därför ville jag inte gå med på det. men jag slets mellan två saker - Lova & mig själv. det är ju guldvärt för L o ha sin pappa här o att kunna träffa honom varje dag, men jag själv mår inte bra av det. har inte gjort, gör inte o kommer inte göra. han mår ju inte heller bra av det. det är en ohållbar situation. som om inte detta vore nog så mår jag ju skit av att inte ha ett jobb. jag liksom sjunker in i en bubbla på nåt sätt. blir smådeppig igen... orolig och stressad för att jag kanske är på väg att falla tillbaka.

Lova går på sitt först skoldisco, haha. häftigt :) samma kväll blir jag förvirrad igen. o efter det har det fortsatt till nu.

här har vi också vårt första höstlov.
　
NOVEMBER
om man bortser från att jag blir sjukt glad av att AIK tar SM-GULD den 1 november, så mår jag riktigt dåligt i början av november. Jag o Ingo bråkar som aldrig förr o jag har blivit en riktig bitch. riktigt jävla otrevlig o elak kan jag bli för minsta lilla gentemot honom.

jag får hjälp av min kära far o hans sambo att slänga en massa skit & möbler. rensar mitt hem & förråd. jag får en dubbelsäng o L får min gamla 120. håller på o få en riktigt städnoja. städar hela tiden i hopp om o få en ordning nu när vi helt plötsligt är en till här. jag ger upp ganska snart, eftersom jag verkar vara den enda som vill ha ordning & reda, o inte orkar städa upp efter de andra. det känns som om jag har två barn.

jag träffar Lasse från CAS o han hjälper mig med praktiken på Jula. det blir en massa strul med ams o avtal osv, så det drar ut på tiden. vilket får mig ur balans o inte alls redo. när jag väl får börja hinner jag jobba en dag, sen blir L sjuk. pinsamt!

det är också här jag o eRk kommer fram till en sak. eller inte jag kanske, men jag accepterar. dock mår jag inge vidare av det.
　
DECEMBER
efter 1½ vecka blir jag själv sjuk en vecka. ja, massa strul o sjukdommar blev det.

det är riktigt jobbigt att gå till jobbet. jag kämpar så in i helvete för att bara hålla mig kvar där o inte springa därifrån. jag känner mig utnyttjad, o det har jag jävligt svårt för. jag får endast göra skit grejerna. dock gör jag det bra. såpass bra att de tänker ringa mig i april igen när det blir högrush. jag tar det med en nypa salt.

i början av december går jag ut med kåtis. hon bjuder hem mig på middag o förkrök, o vi avslutar detta med en utekväll. det händer en hel del sjuka grejer den kvällen. men jag bestämmer mig för o bedömma den som godkänd.

det blev ännu en utekväll med kåtis denna månad. dock inte lika rolig. jag hittade något riktigt jobbigt på mobilen + att brorsan ringde o skrämde upp mig precis innan vi skulle ut. det + att vi var på det stället där det där hände, 6/6. vi åkte hem tidigt. det enda roliga den kvällen var att äntligen få träffa Ted (min gamla arbetskamrat) igen.

Lova tappar sin första tand, stor grej och minnas.

jag funderar starkt på om jag ska börja snacka med nån igen. jag mår verkligen inte bra. som tur är har jag fått kontakt med mina 'gamla' vänner igen, o känner idag att jag inte behöver det då - jag har ju dom.

julafton var bra. nästan perfekt. firades hos pappa som vanligt, Åke & Denise var även med denna jul. fick en otroligt vacker gåva av min farfar. jag citerar mig själv; "jag fick ett halsband av farfar. "Birgitta ville att du skulle ha det här" o jag höll på o dö. hela huvudet snurrade på mig. Birgitta var min farmor, min ögonsten o den personen som hade en riktigt stor plats i mitt hjärta. hon har liksom sagt till farfar att hon ville att just jag skulle ha detta halsband. inte hennes dotter, inte hennes söner, eller någon annan av alla 7000 kusiner jag har. utan jag. jag blev otroligt rörd." det glömmer jag aldrig.

här blir jag också ensam. själv. ifred. helt jävla bara jag i hela lägenheten - i flera dagar! Ingo o Lova åker upp till dalarna o firar nyår. jag själv är bjuden på middag hos J i skarpnäck. en helt magisk nyårsafton, ett riktigt bra avslut på det gamla året o en underbar start på det nya.

en slut-recension om året som gått:

det har varit mycket upp & ner. men trots mina down-perioder är detta år det första på väldigt länge som jag har fått känna på hur det är att må bra. jag har haft (har!) hopp om framtiden. jag har kämpat mycket o gör det än - men jag vet att snart är jag där. jag har verkligen kommit långt och jag är stolt över mig själv.