torsdag, fredag, lördag, söndag...

torsdag:
jag mötte upp min nya chef utanför ica på morgonen för o skriva lite papper. jag var väldigt glad på dagen. satt o sjöng, hittade ny o bra musik, skrattade för mig själv osv... Lova hade utflykt på gärdet, så hon var också glad.
när L o Ingo hade kommit hem från tandläkaren (L hade jättefiiina tänder!) åkte jag o handlade på eftermiddagen. mötte upp mamma o lite så.
väl hemma blev det väntande efter lillAmanda & R. dock i onödan, de dök inte upp. ackars Lova, hon var så ledsen :(
men natten blev ett helvete. kunde inte somna för jag låg med en jäkla ångest. sov inte alls många timmar. försökte med den sista lilla lugnande jag hade, o självklart var den till ingen nytta.

fredag:
jag är sliten efter en dålig natt. ångesten vägrar ge med sig, snarare tvärtom, den blir värre. pratar mkt med mamma för o försöka komma fram till varför...
hämtar L ganska tidigt o åker till g-berg för o klippa henne. hela tiden med ångest. det är jobbigt o vara mamma i såna situationer. mest av allt vill man vara glad o rolig, men det går inte.
L blev fin i håret o vi får skjuts av brorsan hem.
väl hemma äter vi lite, eller L gör. jag kan inte. sen går vi upp till Åsa ett tag. ångesten släpper lite. K, R, lillAmanda och även två andra med en liten son (som btw går på min avdelning på dagis) är också där med oss. även Linda, brorsan, A o ITT kommer. trevlig kväll, dock tidig.

lördag:
upp i tid. jag har lovat barnen en skridskodag med bullar & varm choklad. först myser jag med Lova på förmiddagen. bara vi två. Ingo är hos en kompis i stan sen fredagen.
på kvällen bestäms det att A ska sova hos oss. lillAmanda kommer upp. dom bråkar som fan, det blir en massa ändringar men tillslut blir det som planerat. R kommer, o lite senare kommer ITT o brorsan upp. fulla. usch... va ITT ska hit o göra fattar jag inte. men men..
jag blir orolig när brorsan är packad o jag inte är med. men jag kan iaf somna. ungarna ligger med mig i sängen. mys!

söndag:
kl 9 ringer bror o säger att jag ska gå ner o möta honom i porten, o jag tycker han kan gå upp själv, eftersom jag sover. men då säger han att han är cp-skadad o fattar jag inte att han inte kan gå upp själv då???
så jag går ner. skit orolig för vad jag kommer få se. cp-skadad... är han sönderslagen då eller..? men det kommer ingen bror. jag ringer o telefonen är avstängd. ångesten växer o jag håller på o spy hela tiden. 2 timmar senare får jag höra av Linda att han är hemma, o hon berättar lite om natten typ...
Åsa kommer o fikar. R o lillAmanda kommer upp nån timme, kanske två. sen åker dom o Åsa går hem. L går ut, o det blir tyst. jätte tyst. då smäller det till o jag börjar stortjuta. bara sådär. jag gråter i säkert en timme... det var senast i juni som jag grät, på riktigt alltså.
brorsan kommer upp lite senare. sitter o pratar med honom o tänker "det där är min lilla lillebror, vad fan hände?!".

o mer än så vill jag inte skriva...