onsdag - det kommer att gå!

den här dagen kommer bli jobbig. jag har endast sovit 4½ timme.
jag har ont i huvudet, capish?!

skitsamma. jag har jobbat tolvtimmars-pass på två timmars sömn. I can do this!

idag ska jag ta mig till gustavsberg, heeela långa vägen dit. uuh! långt är det väl inte egentligen, tar kanske en 30-35min med bussen.. men resan känns inte så lockande.
hur som helst så måste jag göra det. banken skriker på mig. sen måste jag handla mat, det är för jävla dyrt här på ica alltså. det håller inte.
efter det ska jag hämta Lova, hoppas på att tvättid finns och tvätta! mitt rum svar över med smutstvätt nu o jag mår riktigt dåligt av det. fyfan..

Ingo ringde imorse o snackade nåt om att jag inte skulle stressa med L på morgonen. hon hade tydligen sagt att hon får i huvudet då. jag frågade Lova varför hon inte berättade det för mig istället, det är väl bättre att jag får veta det så jag kan se till att hon kommer upp tidigare. men hon visste inte va jag snackade om... hon hade inte sagt det.
så jag misstänker att han säger så bara för att han inte gillar att jag sitter o snackar med folk ('killar') på nätet om kvällarna/nätterna. han har alltid en kommentar från lagret när jag camar till exempel. jag känner igen det där från förr...

kul att man kan göra vad man vill i sitt egna hem. jättekul.

berättade för en polare igår hur det låg till med honom, hur länge han bott här osv.. han blev helt chockad o sa "du är ju sjuk i huvudet, hur fan kan du gå med på det?". haha, ja... just nu har jag inte så mycket o välja på. jag har inte hjärta o slänga ut honom. men nu tänker jag se till att något händer. en del av mitt liv har liksom stannat upp, medans den andra rullar på. o det får mig att känna mig halv på nåt sätt.
självklart är detta jobbigt för han med... han känner sig ovälkommen osv, o det vet väl jag om någon hur det känns. men det är svårt o tänka på hur han känner sig när jag själv mår så dåligt av detta. verkligen skit svårt. o ännu svårare blir det när jag får skuldkänslor för det, då blir jag arg för det.


dock känns det bättre angående en annan grej. detta "chockbesked" från helgen känns inte lika jobbigt längre, o jag känner också hopp för framtiden. jag kommer att klara det! o det har jag inte känt på sjukt länge. om jag nu någonsin har känt det?
nu gäller det bara att få upp ett annat fokus och framför allt att hålla fast vid det o inte glida in på fel spår igen. jag har fått så mkt bekräftelse på att jag gör rätt nu de här senaste dagarna så jag får inte släppa detta. så; keep goin', jäääänet!

nu ska jag sätta på mer kaffe o ringa o väcka kåtis som troligen ligger o är bakis, höhö.