hemma..

jag mår illa. som fan. åkte till jobbet men kände att jag fan kunde spy nästan när som helst så vi tyckte det var lika bra att jag åkte hem.
men när jag väl kom ut därifrån o tänkte att jag liksom skulle hem blev jag liksom mer illamående. så jag tror att det är ångest, illamåendet alltså...
jag åkte inte hem utan satte mig på bussen åt andra hållet. visst einte riktigt vart jag skulle, men det slutade på mitt gamla jobb. gick o köpte en chockladask till killarna där o dom blev så himla glada! till o med M! :O det var ett bra beslut för jag mådde bra för stunden... men sen kom det tillbaka o nu sitter jag här med skiten i halsen.
har pratat med mamma jätte länge. skönt att ha nån o prata om det med... det här är verkligen hemskt. jag har aldrig känt mig såhär konstig. det är så jävla fel. jag borde vara helt rasande, skogstokig, flyförbannad! men jag är inte det, jag är så... chockad. trodde aldrig nåt sånt här...

det finns två stycken jag känner att jag vill snacka med om det här. två killar. varför vet jag inte, antar att jag litar på dom. den ena, o prio nr 1, är ju erk... han hade sagt det rätta, eller liksom fått mig o tänka klart. o det hade R också... ska se om jag kan få mod o skriva till erk ikväll. hoppas han svarar bara.. läste gamla sms från honom igår kväll, åh fyfan va jag saknade honom då! usch...


fan, jag orkar inte mer...