neråt...

det går inte så jävla bra för mig just nu, jag mår inte alls bra. känner hur jag bara blir mer & mer låg för varje dag som går. igår kväll kände jag det för varje minut o jag blev så jävla rädd. jag måste göra nåt, jag veeet att jag måste. men jag kan inte. jag vet inte ens hur. jag är så rädd att komma till den där stadiet då det bara rasar neråt o man inte hinner stoppa.
jag sa igår att jag inte vill detta, men va hjälpte det? he's still here..

idag kanske han åker till götet. men jag vågar inte tro på det. inte alls.



fan, jag har inte ens lust o jobba längre.

söndag.

jeanette är sjuk. förkyld så in i helvete är jag. men det stoppar inte mig! trots att jag är så trött & sliten ska jag först iväg på familjemiddag hos pappa, o sen vidare in till staden o se snabba cash. yay! äntligen ska jag få se den filmen. jag har lääängtat sen jag läste ut boken.

jag kommer komma hem vid halv 1 i natt, men det gör inget. jag behöver komma härifrån känner jag. mår inte bra nånstans. har fått dåliga nyheter i helgen o det vägrar lämna mitt huvud hur mkt jag än försöker.
önskar jag kunde komma fram till saker & ting, men jag antar att jag inte är redo för det än. det får komma när det kommer... även om jag verkligen önskar att det kommit för länge sen.

imorrn börjar jag sju, så jag kommer inte få många timmars sömn. o inte lär jag bli friskare av det här heller, men jag skiter i allt just nu. jag måste verkligen göra detta för mig själv nu.
så är det bara...

för lite över en timme sen fick jag svårt o andas. det sitter i än. det är pissjobbigt! skakar gör jag också. vafan är grejen? jag måste spy.

jag mådde bra, o så från ingenstans kommer värsta ångesten flygandes in i mig. jag vet vad det är, men inte varför det tar så hårt? just idag?

antagligen för att jag har tryckt ner den en längre tid.
jävligt dumt.


ska köra vidare i ett lugnt tempo nu...

uuh, bara för att jag är pigg idag så är mitt självförtroende nere på botten istället. alltid är det nåt. men som kåtis sa "det går över sen! ;)". vi tjejer har det så ibland, så det är bara o acceptera o hälla i sig alkohol, haha. nej men jag ska försöka köra på iaf. vara en glad Jeanette, helt enkelt.

fast jag har fan ingen lust idag alltså. va jobbigt det är :/ hade likadant inför nyår kommer jag ihåg och då fick jag det ju jättekul. jag antar att det är en gammal känsla jag har...

jag tänkte springa in i farsta centrum o titta lite innan jag går bort mot kåtis. kanske hittar jag nåt som kan lyfta mig? :)
om bara Ingo kunde komma hem snart så jag kan ge mig iväg... gillar inte att vänta såhär..

o jag är igång!

jag är fan riktigt duktig. det är nog inte många som hade tagit ett 7-10-pass en ledig dag i detta skick. men jag är så jäkla envis! jag vägrar att gå ner mig totalt. värsta just nu är väl att jag börjar tänka "skitsamma" om detta. "jag är väl inte värd bättre" osv... o det är så jävla fel! jag är visst värd bättre! ingen är värd detta. INGEN! inte ens jag. tänk om det kunde gå in i huvudet på mig.. o liksom vara där hela tiden. för när tanken kommer så krymper jag nåt så otroligt o så jävla fort. fortsätter det såhär kanske jag tillslut inte orkar säga stopp o hamnar där för alltid...

mamma tycker att jag ska börja gå till en psykolog igen. o jag har väl också lekt med tanken... dock gillar jag inte psykologer, för snacka kan jag göra med kåtis eller mamma. eller så skriver jag. snacka o komma fram till saker i mitt 'undermedvetna' klarar jag själv. jag kan det där. jag behöver hjälp med hur jag ska ta mig igenom det här. hur man gör så att det inte sätter sig sina spår o hur jag läker såren osv...
kanske hade en kbt varit på sin plats? eller terapi? hur jobbar en sån? jag har bara erfarenhet av kurator, psykolog o en kbt:are.
jag ska kolla upp det o tänka på saken...

nu ska jag snart till t-stugan igen.
jag ber till Gud att Lova inte vaknar när jag är borta. det får inte hända att jag kommer hem o ser henne stå o gråta krokodiltårar. då kraschar mitt hjärta. fyfan.

dan före dopparedan - yay!

deppish. sån är jag just nu. men inte så det syns jättemkt? eller så kommer det när jag är ensam, typ. brorsan hade åkt o fikat hos mamma igår efter jobbet o då frågat vad det var med mig egentligen... hade det hänt nåt i helgen? men nej, mamma sa kort o gott att jag hade haft jättekul hos kåtis o att varför jag mår dåligt skulle komma fram så småningom. no shit...


Jeanette är ledig och uppe med tuppen. ska nämligen ha två tvättstugor nu kl 7-10. jag var tvungen, annars hade jag inte hunnit dagens planering. det var svårt som fan o gå upp eftersom min sömn är helt fucked igen, men jag klarade det efter att ha snoozat bara en halvtimme.


Ingo skulle till Robin o "snacka lite bara" igår kväll. han "snackar lite" fortfarande. hoppas fan inte att han är så bakis att han inte pallar köpa julklappar idag när tiden är inne för det. då fattar jag verkligen inte varför jag ska sitta här o hålla inne värsta grejen för att Lova ska få en bra jul...


ähh, nu ska vi inte häng aläpp. tvättstugan väntar ju!


(dagens bästa med mig kommer efter första turen till t-stugan...)

jag har städat. och mått dåligt. jävla skit alltså... jag hatar! o jag hatar att inte kunna skriva om det. att inte kunna få uttrycka hur jag känner. jag vill bara spy ut skiten!

o så vill jag få mina jävla pengar nån jävla gång.


nu ska jag gå ner o kolla efter tvättid.
fuck det här jävla skitlivet.

hemma..

jag mår illa. som fan. åkte till jobbet men kände att jag fan kunde spy nästan när som helst så vi tyckte det var lika bra att jag åkte hem.
men när jag väl kom ut därifrån o tänkte att jag liksom skulle hem blev jag liksom mer illamående. så jag tror att det är ångest, illamåendet alltså...
jag åkte inte hem utan satte mig på bussen åt andra hållet. visst einte riktigt vart jag skulle, men det slutade på mitt gamla jobb. gick o köpte en chockladask till killarna där o dom blev så himla glada! till o med M! :O det var ett bra beslut för jag mådde bra för stunden... men sen kom det tillbaka o nu sitter jag här med skiten i halsen.
har pratat med mamma jätte länge. skönt att ha nån o prata om det med... det här är verkligen hemskt. jag har aldrig känt mig såhär konstig. det är så jävla fel. jag borde vara helt rasande, skogstokig, flyförbannad! men jag är inte det, jag är så... chockad. trodde aldrig nåt sånt här...

det finns två stycken jag känner att jag vill snacka med om det här. två killar. varför vet jag inte, antar att jag litar på dom. den ena, o prio nr 1, är ju erk... han hade sagt det rätta, eller liksom fått mig o tänka klart. o det hade R också... ska se om jag kan få mod o skriva till erk ikväll. hoppas han svarar bara.. läste gamla sms från honom igår kväll, åh fyfan va jag saknade honom då! usch...


fan, jag orkar inte mer...

åh, det går inte som jag tänkt mig... i huvudet. kåtis ringde o var fortfarande full. de hade gått o lagt sig vid halv 7 imorse. hon sa att hon nog kunde bli taggad för ikväll lite senare, men fan... tänk om hon inte blir det? jag är ju jättetaggad! eller va iaf, nu känns bara allt jobbigt... jobbigt o ta mig till mamma o låna hennes kappa, jobbigt o ta mig till farsta... jobbigt o välja kläder & packa. allt är jobbigt!

fansjävlaskit.


dagens bästa med mig:
jag citerar Lova: du är bra på att laga mat (tack gullunge!)

vafan är det med mig? jag har ingen glöd i mig, den är liksom helt jävla försvunnen. jag försöker & försöker hela tiden att ändra på mitt tankesätt o köra på iaf, o för stunden tror jag på mig själv. men efter ett tag dör den ut o jag är tillbaka i samma... jag är så trött. hela tiden. trött, nere o bara helt nån annastans. vart är Jeanette???

undrar om jag gått ner i det där äckliga & 'halv'-deppiga stadiet igen? det verkar ju nästan så... jag gillar inte o vara där. o särskilt inte när man är fullt medveten om vad som behövs göras men har absolut ingen som helst ork eller lust till det. det är som ett mellanläge mellan deprimerad o icke deprimerad. det svåraste läget för mig iaf, eftersom jag har så svårt o kämpa i motvind när det är för egen vinning.

jag saknar eRk. så in i helvete!
sådetså.



nu tänker jag försöka bli arg, det är lättare o vara det än o vara ledsen...

sjuka prinsessan

stackars lilla gumman... man känner sig så otillräcklig när ens barn ligger i feber o gråter fram "mamma, det gör ont. mamma, ta bort det!". usch & fyfaan!
nu har hon ont i magen också, piper hon fram. inte ätit eller druckit nåt än. hon säger att det enda hon vill ha är o'boy, hon brukar inte få det i vanliga fall. är så jäkla mycket socker i det. men idag ska hon minsann få det. så fort ica öppnat.


vid halv åtta varje morgon får man fråga knappen & hakim på NRJ något. idag var ämnet "knappen & hakim". jag kunde inte låta bli o fråga... "hur vill ni att tjejerna ska vara i sängen?" haha. kåt, glad och tacksam, blev svaret o så; "den där Jeanette verkar pervers ;)" no shit... höhö. jag skulle ha skrivit nåt av min smeknamn så hade dom fått det bekräftat.


jaha. jag försöker hålla humöret på topp - trots vissa omständigheter. det suger kuk, på ett dåligt sätt. egentligen vill jag bara lägga mig under täcket o gråta. men det tänker jag inte. inte idag iaf. jag ska kämpa... men fan va svårt det är.

tänker lägga mig med min varma gosiga tjej nu istället. det bästa jag har.