igår hade vi planerat, sen flera dagar tillbaka, att vi skulle fixa gymkorten. eller iaf så gott det gick... o så frågade jag om vi kunde åka till forum för jag behövde köpa en kofta. vi bokade det.
sen ringer han o frågar om jag kan åka själv till forum för han ska på bio med J. jag ledsnar... att det ska vara så jävla svårt att hålla sig till en planering. aja.. kvart i sex skulle dom gå, men det blev det inte. halv sex ringer jag o då är han o snurrar efter J som är hos sin bror i kolvik. o säger att om dom inte hinner (vilket är ganska glasklart då?) så ska dom ta tjugo i nio bion.
men ändå kan vi inte fixa dom där grejerna...

han åkte iväg o jag blev lite smågrinig pga det. han bokar nåt med mig o sen skiter i det. bokar in nåt annat bara liksom. allt skulle ju fucka sig. han skulle inte hinna i säng innan 23, vilket är en av "reglerna", o bara det lacka jag på.
hur som helst, tio över elva ca trodde han att han skulle vara hemma o då hoppa i säng direkt. jag bad han ringa när han var på väg hem. kvart i tolv vaknar jag, av en mardröm, o han är inte hemma o har inte ringt. jag ringer två ggr utan svar. sen ringer han upp o verkar inte alls så jävla pratglad. frågar inte om min mardröm, fast jag nämnt den 2 ggr.
skitsamma, han lackar för att jag säger "hej då" o lägger på tillslut. ringer upp o gapar om det för att sen göra samma sak själv.

han kommer hem o kokar av ilska. kl är halv 2 o jag ska upp tjugo i 5... han pratar, jag gråter, ber om ursäkt för den "jobbiga flickvännen" jag är o han säger att han behöver tänka, vilket han tydligen gör bäst i bilen, så han åker iväg.

på morgonen ska han köra mig till jobbet. jag skulle ju öppna... när jag går ur bilen ser jag svart hårstrå på mitt säte, där man har huvudet. långt. vart kommer det ifrån, undrar ju jag då?
men jag säger inget om det. han var så trött så jag ville inte starta nån konflikt för risken att han kör av vägen på vägen hem...

orkar inte dra allt, men vi kom iaf fram till att vi skulle prata klart idag om det vi pratade om i natt. han påpekade det igår och idag. vi skulle också göra en annan grej - med en stol. jag kommer hem, o ser ingen bil. ingen N hemma. han har åkt till J. utan att ens säga nåt...

jag är ledsen o vill bara gråta hysteriskt men det kan jag ju inte.
jag har en jävla känsla i mig som säger att nånting inte är som det ska o jag blir galen av den. o jag vet inte hur jag ska lösa det här. ta mig igenom det på rätta sätt.
kan inte göra nåt ikväll iaf. med 2.5h sömn kommer man inte långt...
men ledsen.. det är jag.